Så här gick det till. Jag blev riktigt skitfull för första gången på 18 månder (+ 9 månader).. Då hällde jag en klibbig white russian i den gamla datorn när vi fixade playlists... Den stendog! (Nu har jag en ny som försäkringen täcker till hälften).
Köket är fortfarande inte klart. Det är så himla jobbigt att jag gråter varje kväll typ. Inte just för själva skitköket utan alla omständigheter runt omkring. ** Visst det blir fantastiskt men är det VÄRT allt det pissiga i vardagen? Känner inte för några tjusiga renoveringsbilder just nu.. Det kommer tillbaka en gladare dag. När det är klart. När vi kan andas ut.
Jag har tagit mig tid* att läsa Bitterfittan av Maria Sveland, som jag köpte när den kom ut i pocket, men inte hunnit med förrän nu. Alla som har barn och familj och INTE läst den... GÖR DET NU.
Olle-Bror har börjat på dagis, men är inte 100% inskolad än. Och jag önskar att jag slapp ha såna otroliga skuldkänslor över att bara lämna honom och gå. Han kommer hem och är skrikig och stökig? Mitt lilla barn har ett eget liv utan mig nu?
Ursäkta det oväntade personliga tilltalet, men det är faktiskt min blogg ;-)
