Minns ni det här och det här? Janpersgården, som Eriks föräldrar skulle sälja i våras? Och som jag/vi varit väldigt involverade i. * (Skött och tyckt så mycket om, stylat, fotat, med mera, med mera)...
Det här är båtplasten som ingår i köpet. Inget fel på den! |
Det tog tid att sälja, det var många turer och det fanns liksom ingen köpare som funkade. Tills en dag, då hörde vi om en stockholmsfamilj som verkade helt rätt på alla sätt. Det liksom bara kändes så, fast vi inte hade en aning om vilka de var...
Nu är gården såld sedan ett par veckor. Och ikväll fick jag ett mail från en bloggläsare jag haft sen begynnelsen (och vice versa - jag har följt hennes fina blogg lika länge, från tidig blogspot-period till att blogga för stor inredningstidning)... Och det är hon och hennes familj som köpt gården.
– Hur fantastiskt konstigt och roligt är inte det här?
Va? Alltså. Jag är helt förundrad!
4 kommentarer:
Åh, vad fint skrivet! Tack!!! Och det är så himla roligt och lite konstigt också. Hur det kan bli :-)
...och tillägg..jag visste inte att där fanns ett lärkträd. Det är ju helt fantastiskt! Där fanns så otroligt många spännande träd och vi är så otåligt nyfikna på att se vad som växer där.
Åh, och vet du vad, när Matte och Anna-Lena köpte gården (av sina tidigare grannar) hann de P-R-E-C-I-S stoppa en total skövling av i princip alla större träd på gården! Den förra ägaren ville göra dem en "tjänst" eftersom han tyckte att de skuggade huset... Smaken är som baken, helt klart. :)
Gamla träd ska man vara rädd om. Allt som växer men särskilt träd. Vilken jäkla tur att de hann stoppa!!!
Skicka en kommentar