Bilderna kommer och går, men de skrivna orden har krupit tillbaka och
försvunnit, de lyser med sin frånvaro. Vi befinner oss i vardagsvacum.
Man är förälder. Man gör fel, man gör rätt, man gör om igen... Och så är
det mörkt ute och inne. Jag är trött... 
Tycker mycket om den här skivan, är inläggets soundtrack. Och mina barn, min familj, mitt liv. Det är för sällan jag uttrycker det. Ska öva mig på att känna tacksamhet och inte hopplöshet. Lite mer som nedan! ;-) Puss / F
1 kommentar:
Frida, som jag känner igen mig. Livet, barnen och tröttheten. Och så glädje och livsnjutan. Vilka underbara bilder. En fin dag till dig.
Skicka en kommentar