365 dagar sedan...

Imorgon firar vi nästa födelsedag. Svante fyller 1 år! Så här såg det ut för nästan exakt på timmen ett år sedan... Jag var så stor, Svante var så liten! (Såhär skrev jag då)...

Svante kom med akut kejsarsnitt efter 13 timmar på sjukhus och ett par till hemma. Jag trodde jag skulle dö. På fullt allvar, DÖ, avlida, för andra gången i mitt liv!

Den första och absolut värsta gången jag trodde jag skulle dö var under de 28 timmar när Olle-Bror kom, och så dagligen under de 8 dagarna på sjukhus innan vi fick åka hem med alvedon och koffein-tabletter som enda tröst i huvudvärks-kaoset*. (Utöver diverse operation och blodförluster efter Olle-Brors förlossning fick jag biverkningar av flera felstick vid ryggbedövningen, = spinalhuvudvärk, så ont att jag kräktes när jag rörde mig under typ under 2 veckors tid)...

Men det är få gånger i mitt liv jag känt mig så uppriktigt tacksam som när jag äntligen äntligen (efter 10 timmars trött och rädd kamp) blev trodd och tagen på allvar... Svante kom inte "loss", mitt bäcken var för trångt. Det var som att få livet tillbaka, bokstavligen, när det plötsligt väldigt snabbt bestämdes att (jag hade rätt och att) ett kejsarsnitt var enda utvägen, och att det var bråttom...

Och så kom han! Så snabbt och lätt "helt plötsligt". Rödhårig, frisk och så fin! Det dröjde ett par timmar innan vi fick ses, man hann fundera ett par varv...

♥ ♥ ♥   Fina fina älsklings-söt-vanten   ♥ ♥ ♥
2 minuter gammal