Jag och Olle-Bror som fortfarande är sjuk har flyttat hem till mamma och pappa ett par dagar medan Erik är i fjällen.. Förhoppningsvis är vi friska och fräscha snart igen.
Men... eftersom jag är lagd år det hypokondriska hållet börjar jag tro att jag kommer få barn medan Erik är borta... Eller nej, det tror jag väl kanske inte, men nu har all den här galna nervositeten börjat sätta in... Det var ingen "bra upplevelse" när vi fick Olle-Bror. Att Olle-Bror var/är det mest fantastiska som hänt mig är ju helt självklart, men jag önskar att det hade känts lite bättre att tänka tillbaka på hans väldigt utdragna "födelsedag"... (Eller att överhuvud taget minnas något från hans första vecka i livet).. Nu sitter jag här med en gigantisk mage och förvärkar från helvetet och känner mig inte det minsta förberedd på att kasta mig in i det här galna tillståndet en gång till... Jag hoppas att det blir annorlunda den här gången. Det måste bli det.
Olle-Bror när han var sprillans ny, 2007.Helt plötsligt kan jag inte glömma bort det här med bebis nummer 2 längre, hittills har det funkat rätt bra, inget man har haft tid med liksom. Tänker att vi måste leta upp alla små kläder, (visst, vi har en butik full med pytte små bebiskläder, men ändå) fixa skötbord, vagn och allt sånt där som hör till... Herregud, hjälp! ;-)
Den här bebisvagnen är till salu på blocket nära oss... Jag funderar på att slå till.. Den kommer bara att behövas under vår och sommar, sen funkar Olle-Brors nuvarande (lite mera avancerade/high tech) vagn lika bra..
5 kommentarer:
Som en liten tröst, brukar man säga att andra barnet är det lättaste och att det tar hälften av den tid det första tog...och det stämde på mig! Så
Lycka till!
*ler* Jag tror alla som väntar barn nr 2 känner igen sig i det du skriver. Med första barnet är man så lyckligt ovetandes om allt som väntar, den andra gången.. minns man. På gott och ont...
När man väntar nr 3 har jag upptäckt att man istället (nästan) är lite "blasé". Tankar som "Det ordnar sig" "Det kan jag göra sen" och "Äh, det behövs inte" är i alla fall för mig, genomgående. Jag får nästan lite dåligt samvete för att jag inte engagerar mig förberedelserna mer och att jag inte handlar/fixar/grejar lika mycket. Men även det är väl kanske helt naturligt :-)
Vad bra att du åkt till dina föräldrar och får lite sällskap och backup! Det är nog bra att låta bli att förneka att det ÄR jobbigt att ha en bebis i magen…
/Sara Small Town
Åh vilken jättejättefin V.30-bild!
Slå till på vagnen! Supersnygg! :-)
NEEEEJ!!! Du måste vänta på mig ju! Jag bokar ett tidigare flyg nu...
/ Erik
Skicka en kommentar